Affes äventyr

Hej.
Det har varit lite mycket på sistone så jag har haft lite svårt att skriva, men jag tänkte göra en kort uppdatering om vad som hänt sen det senaste inlägget jag skrev.

Sist ja skrev bodde husse i Växjö och matte i Karlstad, Hur de tänkte med det upplägget vet jag inte men det blev ändring på det i januari i år när husse tog sitt förnuft till fånga och flyttade till Karlstad i en ny lägenhet med matte och mig.  Vid nya lägenheten träffade jag Dino som är en Irländsk sätter. Han bodde i lägenheten bredvid. Kul kille att leka med eftersom jag ganska enkelt kunde springa över honom i värsta NFL stil trotts att han vägde 40 kilo.

Träffade även en riktigt kul kille som var riktigt stor. Ramses hette han och blev utan tvekan min bästa polare. Ramses var en sådan kille man kunde busa hur hårt man ville med utan att han blev rädd eller arg. När man blev trött så kunde man ligga och slöhångla lite på gräsmattan utan att Ramses tröttnade.
Tyvärr så blev Ramses skadad och sjuk vilket resulterade i att han tvingades resa alldeles för tidigt till hundparadiset. Kommer aldrig glömma min vän Ramses.

När vi ändå är inne på de mer sorgliga sakerna i livet så måste jag även meddela att min flickvän från Växjö också gjort resan till hundparadiset. Även Smulan är och kommer alltid att vara saknad.
En godare nyhet är dock att det ryktas om en ny hund i Smulans familj. Fester och Amanda har fått en lillebror vilket verkar grymt kul. Hoppas jag får chansen att träffa honom snart. Gäller att i ett tidigt skede visa vem som bestämmer. Väntar man blir de starkare och då finns risken att man får stryk. Har jag hört alltså menar jag.

För ca ett och ett halvt år sen skaffade mattes bror en liten människa vid namn Noel som sällan var tyst och tog nästan all uppmärksamhet. Jag kunde i min vildaste fantasi inte ens drömma om att det kunde bli jobbigare än så men tänk så fel jag hade. Den lilla odågan fick fötter och nu står han upp och springer omkring. Jag förstår att du undrar om han tystnade då men ICKE! Sedan han började gå har jag fått låt oss säga något ansträngda levnadsförhållanden. Den lilla saken envisas med att ligga i min säng och slå mig med div. verktyg så som kastruller och liknande. Måste väl erkänna att han kanske är lite bra att ha eftersom han hela tiden får kex som han sen bjuder mig på. För övrigt så har trösten varit att han bara hälsat på under korta perioder sen följt med Marcus och Maria hem.

Jag har varit till veterinären två gånger på två dagar. Första gången hade jag skitont i magen och spydde och bajsade. När vi kom till sjukhuset röntgades jag och blev petad i rumpan av en veterinär. Fick sen dropp i nacken vilket gjorde att jag såg helt konstig ut.
Dag två var det som om jag vann på lotto. Jag hittar en chokladkaka som jag kunde feta på helt ostört eftersom husse och matte åkte till affären. När de upptäckte detta blev det efter några telefonsamtal en liten biltur. Den slutade återigen vid sjukhuset. Vi gick in och jag fick en riktigt god nattamat. Veterinären kom och gav mig en spruta sen fick jag mysa med husse och matte. Jag tror dock att det var nått fel på maten för jag började må lite illa och helt plötsligt spydde jag som en gris. Det var så illa så jag bajsade till och med lite. Husse var tvungen att hålla i mig för jag var helt slut. Jag spydde typ i tjugo minuter innan det slutade. Passa er för att äta på sjukhuset. Synd på så fin choklad också.

Livet har sen haft sin stilla gång tills för fyra veckor sedan. Det jag nu ska berätta är både underbart och hemskt. Känsliga läsare varnas för starka mentala bilder.
Under en period av ca nio månader hade jag sett att matte börjat se lite rund ut men som hon äter hela tiden är ju inte det konstigt. Lite konstigt var det att när jag la mig för att gosa med matte så var magen krånglig att ha huvudet på för den liksom slog tillbaks på nått underligt sätt.  I vilket fall så för fyra veckor sen fick matte typ magknip och stod på alla fyra och andades konstigt. Det var så illa att husse fick åka iväg med matte. Husses mamma kom och hämtade mig och vi åkte till Uddeholm där jag fick umgås och bråka med husses syster vilket var typ hur kul som helst. Jag bodde även vid husses farmor som gav mig massa mat. Behöver väl inte säga att jag gillar den tanten
Nu kommer vi till det underbara och hemska. När husses farmor tog med mig på en biltur stannar vi i Skived utanför ett hus. Huset har en mysig veranda och en mysig gräsmatta som man kan leka på. När vi kommer in så visar det sig att det är mitt hus! Vi har köpt hus och det är hur bra som helst. Minuset är att det följde med en sån där liten en. En sån som jag berättade om tidigare. Jag hade goda förhoppningar om att han bara var kvarglömd av de som hälsade på oss i huset men ingen har kommit och hämtat . Det har nu gått tre veckor och jag har insett att hon är här för att stanna. Ellie kallar husse och matte henne och hon är än så länge i oljudsstadiet bara. Men det är nog bara att förbereda sig på att hon kommer få ben hon också.

Området vi bor i behöver det dock rensas upp lite i. Husse och jag har stött på ett ställe med nät som inhyser tre suspekta varelser. De har fjädrar men flyger inte, löst skinn på huvudet och kacklar hemskt irriterande. Tyvärr fegade husse ur och drog mig tillbaks när jag skulle sätta in dödsstöten. Men med lite övertalning ändrar han sig nog och vi kan ta dem nästa gång. Problem nummer två är ett fält som katter håller till. Ja ni läste rätt det finns katter här! Vidriga små varelser. Jag har stött på två stycken. Den första lyckades ta sig undan genom att fly upp i ett träd. Den jäveln gav mig ett litet sår på hakan så den blir det synd om när jag får tag på honom. Dagen efter när jag springer på samma fält träffar jag på en till katt. Denna gång var det dock mitt på fältet och där finns fan inga träd (ursäkta språket)! Efter en liten jakt där jag lät det lilla kräket tro att han skulle komma undan satte jag in dödsstöten. Jag sprang ikapp katten och högg mot den bakre delen av katten. Husse stod såklart och visslade och skrek men han inser inte sitt bästa ibland. En sak som jag tyvärr inte räknade med när jag högg katten var att katten var väldigt långt ner och farten var väldigt hög. Detta slutade med att jag gjorde en kullerbytta framåt och tappade katten som tyvärr oskadd kunde springa därifrån. Jag var tvungen att springa till husse som hade bytt ansiktsfärg till en mörkröd nyans. Men det är kanske inte så konstigt att han var röd så mycket som han stod och skrek. Jaja katterna vann kanske de här gångerna men Ill be back!

I morron är det jullunch hos mattes farmor och farfar och i övermorron är det jul. Lite tråkigt att husse börjar arbeta i morron igen. Han har ju varit hemma ända sen jag kom till nya huset. Men jag har ju matte i alla fall.

Lägger ut lite bilder från tiden som har gått.

God jul och gott nytt år från mig till er!

Jag och Ramses.

Magen som slår tillbaks.

Den där dom kallar Ellie.

Fortfarande liten nog för att sitta i knä i alla fall.

Husse försöker tvinga ut mig i regnet men fy ska den som ger sig. Det blev ingen tur i regnet denna gång.